En lördagkväll skulle jag följa med min underbara vän Rebecca och hennes pojkvän Christian på en "utflyttningsfest" hemma hos Sara och Ken. Så jag packade min mini-resväska och tog tåget från Skurup (bodde utanför Skurup på den tiden) mot Ystad. Vi fixade oss hemma hos Rebecca och jag kände mig snyggare än någonsin. Jag hade en ny svart klänning på mig och mina nya stövlar. Och håret lockade. Jag kände mig riktigt riktigt snygg den kvällen.

Väl hemma hos Sara och Ken pratade jag och Kim knappt med varandra. Han och en annan kille satt bara vid datan och bytade musik och pratade bara med varandra. När han vände sig om (notera att datan stod i ena hörnan så han satt med ryggen mot oss andra) så var min första tanke "han måste jag ha!". Lite senare på kvällen började Kim och Rebecca och tjafsa med varandra. Inget stort alls utan det var mest Rebacca som druckit lite för mycket och började kalla Kim för datanörd och sånt bara för att han suttit vid datan hela kvällen. Så det var ungefär så som isen bröts mellan oss.

Vi hade suttit och snackat i soffan länge men det kändes som vi inte kom nånstans. Som att vi bara "snackade" med varandra. Och jag var helt såld på honom och hade nog helst bara velat kasta mig på honom och kyssa honom överallt! Så till sist tog jag mod till mig och frågade rakt ut, "kan inte jag få ditt nummer?". Han skrattade mest åt min framfusighet så jag knyckte mobilen ur handen på honom och ringde en signal till migsjälv så jag fick hans nummer. Sen la jag in mitt på hans mobil. Och då gav han mig en puss mitt på munnen. Bara en helt vanlig puss och det kittlade i magen på mig som aldrig förr!

Dagen efter skickade jag ett kort meddelande till honom och väntade spänt på svar. Efter fem minuter och inget svar började jag vanka av och an hemma hos Rebecca och muttra för migsjälv att han nog aldrig skulle svara. Men efter en timme, fylld med ångest, förhoppningar och väntan, pep äntligen min mobil till. Det var han! Jag blev så glad så glad! Och vi smsade med varandra hela dagen ända till sent på natten. Och så höll vi på i en veckas tid ungefär.

Jag började fundera på om jag nånsin skulle få träffa honom igen. Jag bodde och jobbade då utanför Skurup fem dagar i veckan och var bara ledig på lördagar och söndagar och då var jag helt slut så då tog jag oftast det lugnt bara. Och Kim bodde utanför Ystad åt andra hållet från mig. Men till sist skrapade jag ihop lite mod till och frågade om han inte ville ses igen. Och visst ville han det! Vi träffades fredagen därpå i Ystad en kväll och skulle se på film i en lägenhet som jag då fick låna av en vän. Vi var mest blyga då och sa egentligen inte så himla mycket till varandra. Så till sist stängde vi av filmen och bestämde oss för att dra ut och ta en öl istället. Och vi hade jättetrevlig och var inte alls lika blyga när vi hade massa folk omkring oss.

Vi träffades på lördagen samma helg och gick ut med massa vänner och hade jättetrevligt och på söndagen träffades vi igen och gick på bio. Jag dansade på moln och tyckte att han var världens underbaraste människa. En vecka efter det flyttade jag in till Ystad och Kim flyttade också in till Ystad ett par dagar efter mig. Och gissa vilken lägenhet han flyttade in i? Jo, i samma lägenhet som Sara och Ken precis flyttat ut ur. Vi fortsatte att träffas dagligen och ringde varandra hela tiden och skickade tusentals sms till varandra.

Och nu har tiden gått. Vi bor båda två nu i samma lägenhet som vi först träffades i, vi somnar och vaknar bredvid vrandra varje dag och vi har förlovat oss och skaffat en liten söt katt vid namn Zoe. Och jag är lyckligare än någonsin! Kim är den perfekta pojkvännen. Jag ahde inte vågat drömma om bättre innan jag träffade honom. Han överraskar mig hela tiden med små söta kärleksförklaringar och överraskningar som bara får mig att älska honom ännu mer!

Och 2009 är vårt år! Jag ska börja plugga igen, och vi ska åka till Turkiet i sommar. Bara han och jag på en romantisk resa! Och jag längtar så mycket så det kittlar i tårna! Slutligen så älskar jag Kim, väldigt mycket. Och jag hade inte kunnat tänka mig ett liv utan honom vid min sida.